Datum: 2016-12-19
Områden: Inkomstskatt (Tjänst)
Dnr: 131 558125-16/111
Kammarrätten i Stockholm, 2015-11-12, mål nr 7605-14
Sammanfattning
Kammarrättens bedömning innebär att det utländska bolaget inte accepterats som betalningsförmedlare. Utbetalningar från detta bolag beaktas därför inte vid bedömning av rätten till skattelättnader enligt den s.k. beloppsregeln i 11 kap. 22 § tredje stycket inkomstskattelagen (1999:1229), IL.
Skatteverket delar Kammarrättens bedömning.
Referat
Domen avser ett beslut som fattats av Forskarskattenämnden. Skattelättnader medges under vissa förutsättningar när ersättning betalas ut av en svensk arbetsgivare eller utländsk arbetsgivare med fast driftställe här i landet.
X får nettolön från det utländska bolag som sänt ut honom. Bostadsförmån och skattekompensation betalas ut av den svenska arbetsgivaren (svenska bolaget). Anledningen till detta är den global policy som tillämpas för utlandsanställda. Policyn har bl.a. till syfte att bidra till arbetstagarens sociala trygghet även efter utsändningsperioden. Rutinerna för utbetalning är avsedda att minska administration och kostnad för att tillfälligt flytta över arbetstagare till svensk ”payroll” samt underlättar betalning av socialavgifter och pension i hemlandet. Några legala hinder mot att det svenska bolaget betalar ut lönen i hemlandet finns inte. X lämnar bl.a. in anställningsavtal, intyg, utdrag ur det svenska bolagets bokföring och lönespecifikationer, fakturor och beskrivning av sin arbetsroll. X framför att det är det svenska bolaget som står risken och ansvaret för hans arbete. Detta bolag har även bestämt vilka kvalifikationer som krävs och har rätt att vidta disciplinära åtgärder mot honom samt bestämmer över arbetstid och semesteruttag. Tidrapportering sker till det svenska bolaget.
Kammarrätten (KR) konstarerar att frågan i målet är om ersättning som betalas ut av det utsändande koncernbolaget ska beaktas vid prövning av beloppsgränsen i 11 kap. 22 § tredje stycket IL. KR lyfter fram att syftet med att införa möjligheten till skattelättnader enbart pga. ersättningsnivån var att förenkla regleringen och öka förutsebarheten. Detta skulle innebära att det infördes ”ett objektivt rekvisit som är lätt att konstatera i samband med att anställningsavtal infordras” (prop. 2011/12:1 s. 243 f. och s. 516).
KR konstaterar vidare att det inte finns något avgörande från högre instans som ger närmare vägledning om, och i så fall under vilka förutsättningar, ersättning som faktiskt betalas ut av någon annan än den i ansökan uppgivna arbetsgivaren ska beaktas.
KR noterar att det ingivna anställningsavtalet tecknats mellan X och det utländska koncernbolaget. I avtalet regleras anställningens längd, Xs befattning, Xs lön och andra ersättningar samt antal semesterdagar. Därmed står det klart att det utländska bolaget har ett sådant inflytande över Xs arbete att ersättningen inte kan anses ha förmedlats för det svenska bolagets räkning. Åberopade intyg, fakturaunderlag, lönespecifikationer samt utdrag ur bokföringen ändrar inte KRs bedömning. Ersättningen från det utländska bolaget ska därför inte beaktas vid prövning av om beloppsgränsen uppfylls.
Skatteverkets kommentar
Kammarrättens bedömning innebär att det utländska bolaget inte accepteras som betalningsförmedlare. Utgången överensstämmer med Skatteverkets inställning i ställningstagande från 2005 som behandlar frågan ”Omfattas utbetalningar från annan än den svenske arbetsgivaren av ett beslut från Forskarskattenämnden?” (Skatteverket 2005-06-17, dnr 130 352766-05/111).