Datum: 2018-07-06
Områden: Inkomstskatt (Näringsverksamhet)
Dnr: 202 283387-18/111
Skatterättsnämndens förhandsbesked den 13 juni 2018, dnr 12-18/D
Sammanfattning
Bestämmelsen i 21 kap. 41 § IL om övertagande av medel på skogskonto utan omedelbara beskattningskonsekvenser vid arv är inte begränsad till att endast avse överföringar av skogskonto eller medel på skogskonto som sker under det år arvlåtaren avlidit.
Referat
När K avled i oktober 2015 ägde han bl.a. en fastighet med skogsmark. Det fanns också medel på skogskonto som tillhörde honom.
Bouppteckningen efter K registrerades i mars 2016. Eftersom Ks maka var ensam dödsbodelägare ansågs boet skiftat i och med registreringen och makan övertog vid den tidpunkten såväl skogsfastigheten som skogskontomedlen.
Skatteverket beslutade för beskattningsåret 2016 att ta upp de medel som överfördes till arvtagarens skogskonto hos Ks dödsbo i inkomstslaget näringsverksamhet.
Dödsboet efter K har begärt omprövning av Skatteverkets beslut och tillstyrkt att frågan prövas genom att allmänna ombudet (AO) ansöker om förhandsbesked hos Skatterättsnämnden.
I ansökan om förhandsbesked har AO ställt frågan om reglerna i 21 kap. 41 § IL ska förstås så att medel på ett skogskonto vid arv inte kan överföras till arvtagaren utan skattekonsekvenser om arvsskiftet äger rum senare än utgången av det år arvlåtaren avlidit.
Skatterättsnämndens bedömning
Inledningsvis kan konstateras att lagtexten, när bestämmelsen läses för sig, inte anger några begränsningar i tid för regelns tillämpning. Den kan heller inte anses ge uttryck för annat än att närståendeprövningen bara avser arvlåtaren och arvtagaren.
Av förarbetena till bestämmelsen framgår att möjligheten att föra över kontomedel tillsammans med en lantbruksfastighet vid exempelvis arv syftar till att underlätta generationsskiften (prop. 2008/09:41 s. 14). Att tillämpningen av bestämmelsen vid ett sådant skifte skulle vara begränsad till att endast gälla för dödsåret finns det inget uttalat om.
Beträffande begreppet närstående i bestämmelsen hänvisas visserligen till den allmänna definitionen i 2 kap. 22 § däribland dödsbon ingår (a. prop. s. 16). Samtidigt påpekas att dödsbon i dessa sammanhang inte är slutliga mottagare av lantbruksfastigheten eller skogskontot, men att dessa tillgångar inledningsvis, innan arvsskiftet är klart ingår i dödsboet. Vidare upplyses om den tidsfrist för avveckling, om fyra år från dödsfallet, som finns för dödsbon som innehar en lantbruksenhet (18 kap. 7 § ärvdabalken). Påpekandet och upplysning ger enligt Skatterättsnämnden tydligt besked att tillämpningen av den föreslagna bestämmelsen till att endast gälla dödsåret inte är avsedd.
Såsom AO anger uppkommer frågor om bestämmelsens eventuella begränsning när den läses tillsammans med andra regler gällande dödsbon i inkomstskattelagen samtidigt som man beaktar det som civilrättsligt sker vid dödsfall.
Enligt Skatterättsnämndens mening talar emellertid mycket för att lagtexten inte är skriven utifrån det civilrättsliga synsättet att tillgångar vid arv överförs i två led, dvs. från arvlåtaren till dödsbo och från dödsbo till arvtagare. Det kan t.ex. svårligen hävdas att en tillgång övergår till ett dödsbo genom arv och 21 kap. 41 § skulle med sådant synsätt överhuvudtaget aldrig bli tillämplig.
Den närmare tolkning av 21 kap. 41 § bör då enligt Skatterättsnämndens uppfattning göras utan hänsyn till annat än den bestämmelsens lydelse och det klara syftet med regeln. Det innebär att skogskonto eller medel på ett skogskonto kan överföras till arvtagare även efter det år då arvlåtaren avlidit.
Skatteverkets kommentar
Av rättslig vägledning framgår att Skatteverket har en annan uppfattning än vad AO och Skatterättsnämnden framfört.
AO har överklagat förhandsbeskedet och begärt fastställelse. I avvaktan på Högsta förvaltningsdomstolens avgörande bör Skatteverket inte offensivt fatta nya beslut som går emot det meddelade förhandsbeskedet.