Område: Skattebetalning och Borgenärsområdet
Datum: 2004-12-08
Dnr/målnr/löpnr: 130 711556-04/111
1 Sammanfattning
För att företrädaransvar ska kunna göras gällande beträffande ett underlåtet skatteavdrag krävs dels att företrädaren kan hållas ansvarig för underlåtenheten att innehålla skatten, dels att företrädaren var ansvarig för inbetalning av den juridiska personens skatt vid den tidpunkt då skatten skulle ha betalats, om skatteavdrag rätteligen hade gjorts.
2. Bakgrund och frågeställning
2.1 Förhållandena före den 1 januari 2004
Skattekontoreformen 1998 innebar att vissa tidigare bestämmelser om företrädaransvar ersattes av 12 kap. 6 § skattebetalningslagen (1997:483), SBL. I samband med överflyttningen till SBL breddades företrädaransvaret avsevärt i förhållande till tidigare. Ansvaret skulle nu inkludera alla den juridiska personens obetalda skatter och avgifter som omfattades av skattekontosystemet. Även underlåtenheten att betala belopp som bestämts med stöd av 12 kap. 1 § SBL, dvs. den juridiska personens ansvar för icke avdragen skatt, kom att omfattas av företrädaransvaret.
I fråga om relevant ansvarstidpunkt föreslogs i lagrådsremissen följande lydelse för den nya ansvarsbestämmelsen i 12 kap. 6 § första stycket SBL: ”Om någon som företrädare för en juridisk person inte inom föreskriven tid betalar skatt enligt denna lag, är också företrädaren skyldig att betala skatten och räntan på denna”. På förslag av lagrådet (prop. 1996/97:100 Del 2, s. 174) kom dock, i förtydligande syfte, en uppdelning av första stycket att göras på så vis, att i en första mening reglerades ansvaret för underlåten betalning av belopp avseende icke avdragen skatt: ”Om någon i egenskap av företrädare för en juridisk person inte i rätt tid har gjort föreskrivet skatteavdrag, är företrädaren tillsammans med den juridiska personen skyldig att betala belopp som har bestämts enligt 11 kap. 19 § jämte ränta”. I en andra mening reglerades därefter ansvaret för övriga underlåtna skattebetalningar: ”Om en företrädare för en juridisk person i övrigt har underlåtit att betala skatt enligt denna lag, är företrädaren tillsammans med den juridiska personen skyldig att betala skatten och räntan på den”.
I ett andra stycke angavs därefter följande: ”Första stycket gäller inte, om det innan skatten skulle ha betalats har vidtagits sådana åtgärder som krävs för att få till stånd en samlad avveckling av den juridiska personens skulder med hänsyn till samtliga borgenärers intressen”.
Enligt förarbetena avsågs med uttrycket ”rätt tid” i första stycket första meningen den tid för inbetalning av skatt som följer av bestämmelserna i 10 kap. och därtill anslutande förfallodagar enligt bestämmelserna i 16 kap. (prop. Del 1, s. 592). Syftet med detta förarbetsuttalande synes ha varit att framhäva, att frågan om ansvar för obetald skatt skulle bedömas utifrån förhållandena vid den ordinarie/ursprungliga förfallodagen.
I den praktiska tillämpningen uppkom osäkerhet hur den nya bestämmelsen skulle tolkas och till vilken tidpunkt ansvaret skulle knytas i olika situationer. Beträffande icke avdragen skatt talade ordalydelsen närmast för att den relevanta tidpunkten var när skatteavdraget rätteligen skulle ha skett, eventuellt i kombination med att den aktuella personen kvarstod som företrädare vid den ursprungliga eller den faktiska förfallodagen.
2.2 Nuläget och aktuell frågeställning
I slutet av 2000 tillsattes en utredning med uppgift att se över bestämmelserna om företrädaransvar. I detta sammanhang uppmärksammades även frågan om relevant ansvarstidpunkt. Utredningens betänkande, SOU 2002:8, ledde så småningom fram till ny lagstiftning (SFS 2003:747), som trädde i kraft den 1 januari 2004. Beträffande frågan om relevant ansvarstidpunkt innebär lagändringen att det i 12 kap. 6 § andra och tredje styckena SBL nu uttryckligen angivits till vilken tidpunkt ansvaret ska knytas.
Beträffande ansvaret för icke avdragen skatt är dock lagtexten fortfarande svårtolkad. Frågan är om och i så fall hur de nya reglerna om relevant ansvarstidpunkt ska tillämpas i fråga om icke avdragen skatt.
3. Gällande rätt m.m.
I 12 kap. 6 § första stycket SBL anges i första meningen att om någon i egenskap av företrädare för en juridisk person uppsåtligen eller av grov oaktsamhet inte har gjort föreskrivet skatteavdrag, är företrädaren tillsammans med den juridiska personen skyldig att betala belopp som har bestämts enligt 11 kap. 19 § jämte ränta. I andra meningen anges, att om en företrädare för annan juridisk person än ett dödsbo i övrigt uppsåtligen eller av grov oaktsamhet har underlåtit att betala skatt enligt skattebetalningslagen är företrädaren tillsammans med den juridiska personen skyldig att betala skatten och räntan på den.
I 12 kap. 6 § andra stycket SBL anges att betalningsskyldigheten, om inte annat följer av tredje stycket, är knuten till den tidpunkt vid vilken skatten ursprungligen skulle ha betalats enligt vad som anges i 10 och 16 kap. I tredje stycket anges att vid ändring av ett beskattningsbeslut som avser mer än en redovisningsperiod avses med förfallodag enligt andra stycket den förfallodag som beslutats med tillämpning av 11 kap. 2 § andra stycket. Vidare anges att beträffande slutlig skatt tillämpas den förfallodag som gäller för det grundläggande beslutet om slutlig skatt enligt 16 kap. 6 § första stycket.
Beträffande tillämpligheten av 12 kap. 6 § andra stycket SBL uttalades i prop. 2002/03:128 s. 28 att ”Föreskrivet skatteavdrag respektive inbetalningen av skatt skall ha skett senast vid den tidpunkt enligt vilken betalningen av skatten ursprungligen skulle ha skett enligt vad som anges i 10 och 16 kap. SBL”. Vidare uttalades att ”Av det nya andra stycket framgår att företrädaransvaret är knutet till den tidpunkt vid vilken skatten ursprungligen skulle ha betalats. Med den tidpunkt vid vilken skatten ursprungligen skulle ha betalats avses den tid för inbetalning av skatt som följer av bestämmelserna om redovisning av skatt i 10 kap. och anslutande förfallodagar enligt bestämmelserna i 16 kap.” (prop. s. 51).
4. Skatteverkets bedömning
I 12 kap. 6 § SBL finns numera i andra och tredje styckena uttryckligen angivet till vilken tidpunkt ett företrädaransvar är knutet. Innebörden är att ansvaret ska träffa den eller de som varit företrädare vid den aktuella skattens ursprungliga förfallodag, i de fall en sådan kan anges. Något undantag görs inte i fråga om icke avdragen skatt. Även i detta fall får ansvaret anses knutet till den ursprungliga förfallodagen, dvs. när skatten skulle ha betalats, om den rätteligen hade dragits av. Samtidigt har i första stycket första meningen det subjektiva rekvisitet, dvs. uppsåtet eller den grova oaktsamheten, knutits till underlåtenheten att göra skatteavdraget – inte till underlåtenheten att betala skattebeloppet. Såtillvida överensstämmer också betalningsansvaret med det straffrättsliga ansvaret i 6 § skattebrottslagen (1971:69). Eftersom skyldigheten att göra skatteavdrag inträder när ersättningen för arbete, ränta eller utdelning betalas ut (5 kap. 1 § SBL) är det således denna tidpunkt som i grunden är relevant för bedömningen av betalningsansvaret. Lagtextens utformning i övrigt, liksom förarbetsuttalandena, innebär dock att det vid bedömningen av betalningsansvaret även måste beaktas vad som förekommit fram till den ursprungliga förfallodagen. För ansvarighet krävs således att företrädarförhållandet kvarstått vid denna tidpunkt och att det inte dessförinnan vidtagits några relevanta avvecklingsåtgärder.