SKVs ställningstaganden

2017-08-29 Ekonomiska svårigheter enligt EUs allmänna gruppundantagsförordning – kollektivt insolvensförfarande

Datum: 2017-08-29

Områden: Andra ämnesområden (Statligt stöd), Punktskatter, Skattebetalning & borgenärsarbete

Dnr: 202 251987-17/111

1 Sammanfattning

Enligt EUs allmänna gruppundantagsförordning får statligt stöd inte ges till ett företag i svårigheter. De omständigheter som nämns i förordningen handlar alla om företagets ekonomi. Därför används fortsättningsvis uttrycket ekonomiska svårigheter.

Ett företag är i ekonomiska svårigheter om företaget är föremål för ett kollektivt insolvensförfarande eller kan antas vara på obestånd enligt presumtionsreglerna i konkurslagen (1987:672), KonkL.

Ett företag anses vara i ett kollektivt insolvensförfarande i följande situationer:

  1. Om en domstol beslutat om konkurs eller företagsrekonstruktion för ett företag (såväl fysisk person som driver enskild näringsverksamhet som juridisk person).

  2. Om Kronofogden har beslutat om att inleda skuldsanering eller F-skuldsanering för en företagare.

Företaget eller företagaren anses vara i ekonomiska svårigheter så länge det kollektiva insolvensförfarandet pågår. Motsvarande bedömning gäller för sådana kollektiva insolvensförfaranden i andra stater som omfattas av EUs insolvensförordning.

Bedömningen av om ett företag är i ekonomiska svårigheter ska göras vid den tidpunkt då stödet anses beviljat. För Skatteverkets del är det tidpunkten då företaget lämnar en skattedeklaration eller ansöker om återbetalning av skatt. Om företaget är i ett kollektivt insolvensförfarande eller kan antas vara på obestånd enligt presumtionsreglerna i KonkL vid bedömningstidpunkten får inte statligt stöd ges. Företaget har dock möjlighet att visa att det inte är på obestånd fram till dess att Skatteverket fattar beslut.

2 Frågeställningar

Enligt EUs allmänna gruppundantagsförordning får företag som är i svårigheter inte ta emot statligt stöd med stöd av förordningen. Av förordningen framgår att ett företag ska anses vara i svårigheter om företaget är föremål för ett kollektivt insolvensförfarande eller uppfyller kriterierna i nationell lagstiftning för att försättas i ett kollektivt insolvensförfarande på sina fordringsägares begäran. Följande frågeställningar behandlas i detta ställningstagande.

  • Vid vilken tidpunkt ska bedömningen om företaget är i svårigheter ske?

  • När anses ett företag vara i ett kollektivt insolvensförfarande?

  • När kan ett företag anses uppfylla kriterierna enligt svensk lag för att försättas i ett kollektivt insolvensförfarande på sina fordringsägares begäran?

3 Gällande rätt m.m.

3.1 Regler om statligt stöd i EU-rätten

Fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (FEUF) innehåller bland annat regler som ska säkerställa en väl fungerande konkurrens på den inre marknaden. Reglerna om statligt stöd finns i artiklarna 107–109 FEUF. EUs regler om statligt stöd sätter ramarna för Sveriges och andra medlemsstaters möjligheter att med offentliga medel kunna stödja vissa företag eller viss produktion. Reglerna gäller också vid skattenedsättningar av olika slag som Skatteverket fattar beslut om. Utgångspunkten i fördraget är att statligt stöd är förbjudet, men EU-kommissionen kan efter föranmälan godkänna att sådana stöd lämnas. Ett statligt stöd kan även vara tillåtet utan en föranmälan om villkoren enligt någon av EU-kommissionens tre gruppundantagsförordningar följs1.

Ett företag i svårigheter får inte ta emot statligt stöd enligt EU-kommissionens allmänna gruppundantagsförordning (GBER)2. De omständigheter som nämns i GBER handlar alla om företagets ekonomi. Därför används fortsättningsvis uttrycket ekonomiska svårigheter. Ett företag anses vara i ekonomiska svårigheter om minst en av de omständigheter som anges i artikel 2.18 punkterna a–e GBER föreligger3.

En av omständigheterna när ett företag anses vara i ekonomiska svårigheter är om företaget är föremål för ett kollektivt insolvensförfarande eller om det enligt nationell lagstiftning skulle kunna försättas i ett kollektivt insolvensförfarande på sina fordringsägares begäran (artikel 2.18 c GBER).

Bedömningen av om ett företag är i ekonomiska svårigheter ska avse den tidpunkt då stödet anses beviljat. För t.ex. de i lagen (1994:1776) om skatt på energi aktuella skattestöden är det den tidpunkten då företaget lämnar en skattedeklaration eller ansöker om återbetalning av skatt (prop. 2015/16:159 s. 44). Den omständigheten att stödmottagaren kan komma på obestånd under den tid som förflyter mellan att ansökan om skatteåterbetalning lämnats in och Skatteverket beslutar om återbetalning saknar betydelse för bedömningen. (prop. 2016/17:1 s. 273).

Kravet att stödmottagaren inte får vara i ekonomiska svårigheter görs i förhållande till vissa i EU-rätten närmare angivna objektiva kriterier (prop. 2016/17:1 s. 272). Det ska normalt inte vara förenat med några svåra bedömningsfrågor. Den som väljer att göra ett avdrag eller ansöka om återbetalning av skatt i de fall skattelättnaden utgör ett statligt stöd har bevisbördan för att de krav som uppställts uppfylls (prop. 2016/17:1 s. 273).

Vid tillämpning av EUs regler om statligt stöd avses med företag varje enhet, oberoende av juridisk form, som bedriver en ekonomisk verksamhet.4

Kommissionens förordning (EU) nr 651/2014 av den 17 juni 2014 genom vilken vissa kategorier av stöd förklaras förenliga med den inre marknaden enligt artiklarna 107 och 108 i fördraget (GBER). Motsvarande gäller för kommissionens förordning (EU) nr 1388/2014 av den 16 december 2014 genom vilken vissa kategorier av stöd till företag som är verksamma inom produktion, beredning och saluföring av fiskeri- och vattenbruksprodukter förklaras förenliga med den inre marknaden enligt artiklarna 107 och 108 i fördraget (FIBER) och kommissionens förordning (EU) nr 702/2014 av den 25 juni 2014 genom vilken vissa kategorier av stöd inom jordbruks- och skogssektorn och i landsbygdsområden förklaras förenliga med den inre marknaden enligt artiklarna 107 och 108 i fördraget (ABER). För att omfattas av någon av de aktuella gruppundantagsförordningarna på statsstödsområdet måste stöden uppfylla de krav som ställs i förordningarna.

Se artikel 1.4 c i GBER.

Begreppet företag i svårigheter definieras i artikel 2.18 GBER.

Som företag anses således sådana enheter som utövar ett hantverk eller annan verksamhet enskilt eller inom familjen, personsammanslutningar eller föreningar som bedriver en regelbunden ekonomisk verksamhet (artikel 1 i bilaga I till GBER).

3.2 Regler om insolvensförfarande

Rådets förordning (EG) nr 1346/2000 av den 29 maj 2000 om insolvensförfaranden (insolvensförordningen) omfattar alla slags kollektiva insolvensförfaranden som innebär att gäldenären helt eller delvis berövas rådigheten över sina tillgångar och att en förvaltare utses (artikel 1.1 insolvensförordningen). I insolvensförordningen finns ingen definition av begreppet insolvens, vilket gör att det är upp till respektive medlemsstat att ange vilka nationella förfaranden som utgör insolvensförfaranden. Insolvensförordningen har omarbetats och tillämpningsområdet har utvidgats så att flera typer av förfaranden ska omfattas av förordningen. För att uppnå målet att förordningen även ska omfatta förfaranden som avser enskilda personer och förfaranden som syftar till rekonstruktion istället för likvidation av företag så är det inte längre ett krav att gäldenären ska berövas rådigheten över tillgångarna och att en förvaltare ska utses. EUs omarbetade insolvensförordning nr 2015/848 av den 20 maj 2015 ska tillämpas på insolvensförfaranden som har inletts efter den 26 juni 2017. I bilaga A till insolvensförordningen anges vilka insolvensförfaranden som respektive land har anmält. För Sveriges del innebär det att konkurs, företagsrekonstruktion, skuldsanering och F-skuldsanering är kollektiva insolvensförfaranden enligt 2015 års insolvensförordning.

I prop. 2016/17:1 s. 274 anges att de fall som avses i artikel 2.18 c i GBER bedöms innefatta konkurs och företagsrekonstruktion. Det är alltså fråga om avgörande ekonomiska svårigheter.

En grundförutsättning för att försätta en gäldenär i konkurs är att denna är på obestånd. Med obestånd (insolvens) avses att gäldenären inte rätteligen kan betala sina skulder och att denna oförmåga inte är endast tillfällig (1 kap. 2 § KonkL). Det är borgenären som i princip har bevisbördan för att gäldenären är på obestånd. Det finns dock möjlighet för borgenären att under vissa förutsättningar åberopa särskilda presumtionsregler för obestånd som innebär att en gäldenär ska anses vara på obestånd om inte annat visas (2 kap. 8 och 9 §§ KonkL).

För att företagsrekonstruktion ska beviljas krävs att gäldenären inte kan betala sina förfallna skulder eller att sådan oförmåga inträder inom kort. En ansökan av en borgenär får endast bifallas om gäldenären har medgett ansökan (2 kap. 6 § lag [1996:764] om företagsrekonstruktion, FrekL).

En skuldsanering och F-skuldsanering får bara beviljas om gäldenären är kvalificerat insolvent. Det innebär att gäldenären inte rätteligen kan betala sina skulder och denna oförmåga med hänsyn till samtliga omständigheter kan antas bestå under överskådlig tid (7 § skuldsaneringslagen [2016:675], NSksanL, och 8 § lag [2016:676] om skuldsanering för företagare, FSksanL)

I förarbetena till NSksanL och FSksanL uttalas att budget- och skuldrådgivning ska erbjudas under hela skuldsaneringsförfarandet, dvs. även under löptiden för en betalningsplan (prop. 2015/16:125 s. 276). Även om en gäldenär saknar betalningsutrymme och därför inte ska betala någonting under skuldsaneringen ska beslutet om skuldsanering innehålla en betalningsplan (prop. 2015/16:125 s. 222).

4 Bedömning

4.1 Vid vilken tidpunkt ska bedömningen om företaget är i ekonomiska svårigheter ske?

Det är de faktiska förhållandena vid tidpunkten för avdragets yrkande i skattedeklaration eller ansökan om återbetalning av skatt som får betydelse för bedömningen av om företaget är i ekonomiska svårigheter. Bedömningen måste grundas på en ögonblicksbild av företagets ekonomiska situation vid den tidpunkten. Om företaget kommer på obestånd efter denna tidpunkt saknar det betydelse för bedömningen (se prop. 2016/17:1 s. 273).

Om företaget begär omprövning eller överklagar Skatteverkets beslut anser Skatteverket att det är den ursprungliga ansökningsdagen respektive deklarationsdagen som är avgörande för bedömningen av om företaget är i ekonomiska svårigheter. Det har inte någon betydelse för bedömningen om företaget vid omprövningstillfället har rett ut sina ekonomiska svårigheter.

Däremot anser Skatteverket att det finns situationer då bedömningstidpunkten kan avse en senare tidpunkt än ansökningsdagen respektive deklarationsdagen. Om företaget anses vara på obestånd enligt presumtionsreglerna i konkurslagen vid tidpunkten för ansökan om återbetalning eller yrkande om avdrag, men företaget kan visa att det inte är på obestånd innan Skatteverket fattar beslut, anser Skatteverket att företaget inte är i ekonomiska svårigheter. Fråga om obestånd enligt presumtionsreglerna i KonkL utvecklas i avsnitt 4.3 nedan.

4.2 När anses ett företag vara i ett kollektivt insolvensförfarande?

Det anges inte i GBER vilka kollektiva insolvensförfaranden som omfattas av förordningen. EU kommissionen har uttalat att det är upp till nationell lagstiftning att beskriva villkoren för när ett företag anses vara insolvent och när, enligt nationell definition, ett företag är föremål för ett kollektivt insolvensförfarande5. Det är enligt Skatteverket i detta sammanhang rimligt att lägga ett internationellt perspektiv på vad som avses med ”ett kollektivt insolvensförfarande”. EUs insolvensförordning omfattar inte bara likvidationsförfaranden utan även rekonstruktionsförfaranden. Även i prop. 2016/17:1 s. 274 anges att de förfaranden som avses i artikel 2.18 c GBER är konkurs och företagsrekonstruktion.

Tillämpningen av reglerna om statligt stöd är beroende av att medlemsstaterna samarbetar6. För att uppnå tydlighet bör tillämpningen av 2.18 c GBER knytas till de förfaranden som omfattas av EUs insolvensförordning. Skatteverket gör därför den bedömningen att de insolvensförfaranden som respektive medlemsstat har anmält till EUs insolvensförordning får anses utgöra sådana kollektiva insolvensförfaranden som avses i GBER. Det innebär för Sveriges del att ett företag som är föremål för konkurs eller företagsrekonstruktion är ett företag i ekonomiska svårigheter enligt GBER. Även en företagare som genomgår en skuldsanering eller F-skuldsanering är i ekonomiska svårigheter enligt GBER.

EU kommissionen: General Block Exemption Regulation(GBER) Frequently Asked Questions (July 2015) p. 13.

Skäl 15 i GBER.

4.2.1 Konkurs

När det finns ett konkursbeslut avseende ett företag är företaget i ekonomiska svårigheter . Företaget får anses vara i ekonomiska svårigheter så länge konkursförfarandet pågår. Ett beslut om konkurs går omedelbart i verkställighet (16 kap. 4 § KonkL). Det innebär att även om konkursbeslutet överklagas är företaget i ekonomiska svårigheter fram till dess att en överrätt upphäver konkursbeslutet.

4.2.2 Företagsrekonstruktion

Har domstol beslutat om företagsrekonstruktion är företaget i ekonomiska svårigheter enligt GBER.

Ett beslut om offentligt ackord medför inte, enligt Skatteverket, att företaget därmed skulle ha rätt till statligt stöd enligt GBER. Ett företag är föremål för ett rekonstruktionsförfarande, och därmed i ekonomiska svårigheter, ända fram till dess att domstolen beslutar att rekonstruktionen ska upphöra enligt 4 kap. 7 § FrekL. När företagsrekonstruktionen har upphört är företaget inte längre i ekonomiska svårigheter , även om företaget ännu inte har betalat ackordslikviden. I de fall betalningsproblemen efter ett beslutat ackord är så allvarliga att det finns förutsättningar för att ansöka om att företaget ska försättas i konkurs får företaget anses vara i ekonomiska svårigheter (se 4.3 nedan).

4.2.3 Skuldsanering och F-skuldsanering

Har Kronofogden beslutat att inleda en skuldsanering eller F-skuldsanering för en företagare är företagaren i ekonomiska svårigheter enligt GBER. Om det efter inledandebeslutet framkommer att villkoren för skuldsanering eller F-skuldsanering inte är uppfyllda ska Kronofogden avslå ansökan om skuldsanering eller F-skuldsanering (24 § NSksanL och 26 § FSksanL) och skuldsaneringsförfarandet upphör därmed. Om ansökan inte avslås ska Kronofogden besluta om skuldsanering eller F-skuldsanering (27 § NSksanL och 29 § FSksanL) och skuldsaneringsförfarandet fortsätter. Företagaren får anses vara i ekonomiska svårigheter så länge skuldsaneringsförfarandet pågår.

Det saknas lagreglering när ett skuldsaneringsförfarande är att anse som avslutat. Mot bakgrund av vad som uttalas i förarbetena till NSksanL och FSksanL (se prop. 2015/16:125 s. 276) anser Skatteverket att ett skuldsaneringsförfarande pågår så länge en betalningsplan löper, eller till dess att förfarandet avlutas genom att beslut fattas om att skuldsaneringen ska upphävas. Även en gäldenär som saknar betalningsutrymme ska ha en betalningsplan i skuldsaneringsbeslutet (se prop. 2015/16:125 s. 222). Skuldsaneringsförfarandet får därför anses pågå lika länge även för dessa gäldenärer. Vid skuldsanering löper betalningsplanen i normalfallet under fem år från dagen för Kronofogdens inledandebeslut (34 § NSksanL). Vid F-skuldsanering är betalningsplanen tre år från inledandebeslutet (36 § FSksanL).

4.3 När kan ett företag anses uppfylla kriterierna för att försättas i ett kollektivt insolvensförfarande?

Om ett företag uppfyller kriterierna för att kunna försättas i ett kollektivt insolvensförfarande på sina fordringsägares begäran är företaget i ekonomiska svårigheter (andra ledet i 2.18 c GBER).

En fordringsägare kan ansöka om företagsrekonstruktion. Men för att ansökan ska kunna beviljas krävs det att gäldenären medger ansökan. Ett företag kan därför inte anses vara i ekonomiska svårigheter enligt GBER när en fordringsägare har ansökt om företagsrekonstruktion. Det är bara gäldenären som kan ansöka om skuldsanering eller F-skuldsanering. En företagare kan därmed inte bli föremål för ett skuldsaneringsförfarande på sina fordringsägares begäran. Det som kvarstår är frågan när ett företag kan försättas i konkurs på sina fordringsägares begäran.

Det framgår av skälen i GBER (punkt 14) att för att skapa rättslig säkerhet bör tydliga kriterier inrättas som inte kräver en bedömning av alla omständigheter kring ett företags situation för att avgöra om det anses vara i svårigheter vid tillämpningen av GBER. Vidare kan det av förarbetena utläsas att bedömningen av om stödmottagaren är i ekonomiska svårigheter ska göras i förhållande till objektiva kriterier (se prop. 2016/17:1 s. 272–273).

Mot bakgrund av skälen i GBER samt uttalandena i ovan nämnda förarbeten anser Skatteverket att om det på objektiva grunder kan påvisas att företaget uppfyller kriterierna för att kunna försättas i konkurs är företaget i ekonomiska svårigheter enligt GBER. Presumtionsreglerna i KonkL grundar sig på objektiva omständigheter som enligt lagstiftaren innebär att en gäldenär anses vara på obestånd om inte annat visas (2 kap. 8 och 9 §§ KonkL). Det innebär att om omständigheterna är sådana att det föreligger förutsättningar för en borgenär att ansöka om konkurs med stöd av presumtionsreglerna är företaget i ekonomiska svårigheter.

Om inte annat visas får ett företag anses vara insolvent enligt 2 kap. 8 och 9 §§ KonkL och därmed i ekonomiska svårigheter enligt GBER om

  • det finns en aktuell utredningsrapport från Kronofogden (rapporten får inte vara äldre än sex månader) som visar att företaget som har skulder saknar utmätningsbara tillgångar,

  • företaget har ställt in sina betalningar eller

  • Skatteverket har skickat en särskild betalningsuppmaning till företaget (enligt KonkL för en klar och förfallen fordran som företaget inte betalar).