SKVs ställningstaganden

Jämkningsskyldighet vid överlåtelse av fastighet

Områden: Mervärdesskatt (Jämkning av ingående skatt)

Datum: 2022-10-25

Dnr: 8-1740076

1 Sammanfattning

Högsta förvaltningsdomstolen, HFD, har bedömt att bestämmelsen i 8 a kap. 12 § mervärdesskattelagen (1994:200), ML, om övertagande av rättighet och skyldighet att jämka avdrag för ingående skatt inte är förenlig med rådets direktiv 2006/112/EG om ett gemensamt system för mervärdesskatt, mervärdesskattedirektivet, vid försäljning av en fastighet som omfattas av s.k. frivillig skattskyldighet. Det innebär:

  • att köparen inte är skyldig att jämka säljarens tidigare gjorda avdrag för ingående skatt hänförlig till investeringsvaran om köparens användning av investeringsvaran ändras på så sätt att avdragsrätten minskar.

Bestämmelsen ska dock tillämpas enligt sin ordalydelse om det ger en fördel för den part som beskattningen gäller. Det innebär:

  • att säljaren inte är skyldig att jämka tidigare gjorda avdrag för ingående skatt till följd av försäljningen. Detta gäller dock inte för jämkning på grund av ändringar som inträffat under säljarens innehavstid,

  • att köparen har rätt att jämka säljarens tidigare gjorda avdrag om köparen ändrar användningen av investeringsvaran på så sätt att avdragsrätten ökar.

Skatteverket anser däremot att det är förenligt med mervärdesskattedirektivet att med vissa inskränkningar tillämpa bestämmelsen vid en fastighetsförsäljning som har skett i samband med en s.k. verksamhetsöverlåtelse. Överlåtelsen av tillgångar genom verksamhetsöverlåtelse anses mervärdesskatterättsligt inte som en leverans utan köparen träder i stället i säljarens ställe när det gäller rättigheter och skyldigheter. Det innebär:

  • att köparen är skyldig att jämka säljarens tidigare gjorda avdrag för ingående skatt om köparens användning av investeringsvaran ändras på så sätt att avdragsrätten minskar,

  • att säljaren inte är skyldig att slutjämka på grund av ändringar i avdragsrätten som har inträffat under säljarens innehavstid.

Bestämmelsen ska dock tillämpas enligt sin ordalydelse om det ger en fördel för den part som beskattningen gäller. Det innebär att till följd av verksamhetsöverlåtelsen:

  • har säljaren rätt att slutjämka avdrag på grund av förändringar som inträffat under säljarens innehavstid,

  • blir köparen inte skyldig att jämka avdrag på grund av förändringar som inträffat under säljarens innehavstid.

För att avgöra om det handlar om en verksamhetsöverlåtelse måste en helhetsbedömning göras av alla omständigheter i det enskilda fallet.

2 Frågeställning

Med anledning av rättsfallet HFD 2021 not. 26 har det uppkommit frågor om den som har förvärvat en fastighet kan bli skyldig att jämka avdrag för ingående skatt som en tidigare ägare av fastigheten har gjort när det är fråga om verksamhetsöverlåtelse. Det har även uppkommit frågor om innebörden av 8 a kap. 12 § ML gällande rättigheter och skyldighet att jämka för både köparen och säljaren efter HFD:s avgörande.

I detta ställningstagande klargör Skatteverket sin bedömning av rättsläget efter HFD:s dom. Ställningstagandet berör dock inte frågan om jämkning under s.k. uppförandeskede (9 kap. 2 § ML och 9 kap. 11 § ML).

3 Gällande rätt

3.1 Mervärdesskattelagen och mervärdesskattedirektivet

3.1.1 Avdragsrätt

Den som bedriver en verksamhet som medför skattskyldighet får göra avdrag för den ingående skatt som hänför sig till förvärv eller import i verksamheten (8 kap. 3 § första stycket ML, jfr artikel 168 i mervärdesskattedirektivet).

3.1.2 Skatteplikt och frivillig skattskyldighet

Omsättning av fastigheter samt överlåtelse och upplåtelse av nyttjanderätt till fastigheter är undantagna från skatteplikt, med de begränsningar som följer av 3 kap. 3 § ML (3 kap. 2 § första stycket ML). Utarrendering och uthyrning av fast egendom undantas från skatteplikt enligt artikel 135.1 l i mervärdesskattedirektivet.

En fastighetsägare som för stadigvarande användning i en verksamhet som medför skattskyldighet helt eller delvis hyr ut en sådan byggnad som utgör fastighet kan välja att bli frivilligt skattskyldig för denna uthyrning (3 kap. 3 § andra stycket och 9 kap. 1 § första stycket ML).

En fastighetsägare som överlåter en fastighet ska, om han fortsätter uthyrningen eller upplåtelsen av fastigheten efter försäljningen, vara skattskyldig för denna verksamhet till dess den nye ägaren tillträder fastigheten (9 kap. 5 § första stycket ML).

Om en fastighetsägare som har valt att bli skattskyldig för uthyrning överlåter fastigheten övergår den frivilliga skattskyldigheten från och med tillträdesdagen på den nya ägaren (9 kap. 5 § andra stycket ML). Enligt bestämmelsen inträder den nya ägaren då i den tidigare ägarens ställe när det gäller rättigheter och skyldigheter enligt lagen.

Den frivilliga skattskyldigheten upphör när fastighetsägaren övergår till att använda fastigheten för annat ändamål än för skattepliktig uthyrning eller annan upplåtelse (9 kap. 6 § första stycket).

Om en fastighet omfattas av frivillig skattskyldighet enligt 9 kap. 1 § ML upphör den frivilliga skattskyldigheten vid tillträdet, om den tidigare och den nya ägaren före tillträdesdagen ingått ett skriftligt avtal om att den frivilliga skattskyldigheten inte ska övergå (9 kap. 6 § fjärde stycket).

3.1.3 Verksamhetsöverlåtelse

Överlåtelse av tillgångar i en verksamhet som sker i samband med att verksamheten överlåts eller i samband med fusion eller liknande ses inte som en omsättning. Detta under förutsättning att förvärvaren skulle ha haft rätt till avdrag för eller återbetalning av den skatt som annars skulle ha tagits ut på överlåtelsen (2 kap. 1 b § ML jämför med artikel 19 och 29 i mervärdesskattedirektivet).

3.1.4 Jämkning av ingående skatt

Bestämmelser om jämkning av avdrag för ingående skatt finns i 8 a kap. ML och artiklarna 184–192 i mervärdesskattedirektivet. I direktivet används dock termen justering i stället för jämkning.

Avdrag för ingående skatt hänförlig till förvärv av investeringsvaror ska jämkas om användningen av varan ändras efter förvärvet eller om varan överlåts (8 a kap. 1 § första stycket ML).

Med investeringsvaror avses bl.a. fastigheter som har varit föremål för ny-, till- eller ombyggnad, om den ingående skatten på kostnaden för denna åtgärd uppgår till minst 100.000 kr (8 a kap. 2 § första stycket ML).

Jämkning ska ske bl.a. om en fastighet överlåts under förutsättning att avdrag har gjorts för ingående skatt på kostnader för ny-, till- eller ombyggnad som avses i 2 § första stycket (8 a kap. 4 § första stycket ML).

Avdrag för ingående skatt ska jämkas endast när överlåtelse har skett inom viss tid (korrigeringstiden), vilken för fastigheter är tio år (8 a kap. 6 § ML).

Jämkningen ska göras vid ett enda tillfälle och avse återstoden av korrigeringstiden (8 a kap. 7 § andra stycket ML).

Om förvärvaren av en investeringsvara är skattskyldig ska denne i vissa fall överta överlåtarens rättighet och skyldighet att jämka avdrag för ingående skatt. Detta gäller om en investeringsvara, som inte omfattas av frivillig skattskyldighet, överlåts i samband med att verksamhet överlåts (8 a kap. 11 § första stycket ML).

En skattskyldig förvärvare ska vidare överta överlåtarens rättighet och skyldighet att jämka vid överlåtelse av fastighet i annat fall än som avses i 11 §, d.v.s. vid överlåtelse av fastighet som omfattas av frivillig skattskyldighet. Detta gäller dock inte om överlåtaren och förvärvaren har träffat avtal om att överlåtaren ska jämka (8 a kap. 12 § första stycket ML).

Om förvärvaren övertar rättighet och skyldighet att jämka ska överlåtaren inte till följd av överlåtelsen jämka avdrag för ingående skatt. Vad nu sagts gäller dock inte jämkning på grund av ändringar som inträffat under överlåtarens innehavstid (8 a kap. 12 § andra stycket ML).

Bestämmelserna om övertagande av rättighet och skyldighet att jämka avdrag har införts med hänvisning till artikel 188 i mervärdesskattedirektivet, som reglerar vad som ska gälla vid leverans av investeringsvaror under justeringsperioden. I artikel 188.1 anges grunderna för hur justeringen ska göras. I artikel 188.2 föreskrivs att om leveransen av investeringsvarorna är undantagen får medlemsstaterna avstå från kravet på justering i den mån förvärvaren är en beskattningsbar person som använder investeringsvarorna i fråga uteslutande för transaktioner som medför rätt till avdrag.

3.2 Praxis

3.2.1 EU-domstolen

EU-domstolen har i ett tidigare avgörande funnit att ett bolag som hade förvärvat en fastighet inte kunde åläggas att betala tillbaka mervärdesskatt som säljaren hade dragit av under den tid som denne ägde fastigheten(C-622/11, Pactor Vastgoed).

I syfte att få räckvidden av EU-domstolens uttalanden i Pactor Vastgoed klarlagda har Högsta förvaltningsdomstolen i en begäran om förhandsavgörande ställt två frågor till EU-domstolen (i mål C-787/18, Sögård Fastigheter). Den första frågan var: Om en säljare av en fastighet, på grund av regler som medlemsstaten har infört med stöd av artikel 188.2 i mervärdesskattedirektivet, inte har justerat ett avdrag för ingående skatt eftersom köparen ska använda fastigheten uteslutande för transaktioner som medför rätt till avdrag, föreligger då hinder mot att köparen, i ett fall då justeringstiden alltjämt löper, åläggs att justera avdraget vid den senare tidpunkt då köparen i sin tur överlåter fastigheten till någon som inte ska använda fastigheten för sådana transaktioner? Den andra frågan var: Förändras svaret på frågan om den första överlåtelsen utgör en sådan överföring av tillgångar som avses i artikel 19 i mervärdesskattedirektivet?

EU-domstolen besvarade den första frågan så att mervärdesskattedirektivet ska tolkas på så sätt att det utgör hinder för en nationell lagstiftning som, med stöd av artikel 188.2 i direktivet, föreskriver att säljaren av en fastighet inte är skyldig att justera ett avdrag för ingående skatt om köparen ska använda fastigheten uteslutande för transaktioner som medför avdragsrätt, samtidigt som den även ålägger köparen att justera avdraget avseende återstoden av korrigeringstiden vid den tidpunkt då köparen i sin tur överlåter fastigheten till någon som inte ska använda fastigheten för sådana transaktioner.

EU-domstolen besvarade inte den andra frågan om tolkningen av artikel 19 i mervärdesskattedirektivet eftersom den frågan ansågs hypotetisk i det aktuella svenska målet. Av EU-domstolens praxis framgår att uttrycket ”överföring av samtliga tillgångar eller någon del därav” i den artikeln omfattar överlåtelse av en hel affärsrörelse eller en självständig del av ett företag, inbegripet materiella och, i förekommande fall, immateriella tillgångar som tillsammans utgör ett företag eller en del av ett företag som kan bedriva en självständig ekonomisk verksamhet. Rena överlåtelser av tillgångar omfattas dock inte. För att fastställa om det är fråga om en sådan överlåtelse som avses i artikel 19 ska en helhetsbedömning av de omständigheter som kännetecknar den aktuella transaktionen göras, varvid det bl.a. ska beaktas om mottagarens avsikt är att driva verksamheten vidare eller att avveckla den (C-17/18, Mailat, punkterna 14, 16 och 25 samt där angivna rättsfall).

Det krävs att de överlåtna tillgångarna är tillräckliga för att företaget ska kunna fortsätta att bedriva en självständig ekonomisk verksamhet. Frågan om tillgångarna ska omfatta såväl lös som fast egendom ska besvaras med hänsyn till den aktuella ekonomiska verksamhetens art (C-444/10, Shriever, punkterna 25-26 och C-17/18, Mailat, punkten 15).

3.2.2 Högsta förvaltningsdomstolen

I mål HFD 2021 not. 26 konstaterar HFD att det genom EU-domstolens dom är klarlagt att mervärdesskattedirektivet inte ger stöd för att i enlighet med den svenska regleringen i ML ålägga den som har förvärvat en fastighet skyldighet att jämka ett avdrag för ingående skatt som har gjorts av en tidigare ägare av fastigheten. EU-domstolen har däremot inte besvarat frågan om det är förenligt med mervärdesskattedirektivet att jämkningsskyldigheten förs över till köparen när fastigheten överlåts genom sådan överföring av tillgångar som avses i artikel 19 i mervärdesskattedirektivet (s.k. verksamhetsöverlåtelse). Enligt HFD är det därmed fortfarande inte klart om den svenska regleringen om övertagande av jämkningsskyldighet för avdrag i samband med verksamhetsöverlåtelse är förenlig med direktivet. HFD tog dock i målet inte ställning till om jämkningsskyldigheten kan övergå vid en verksamhetsöverlåtelse med motivering att Skatteverket inte visat att överlåtelserna hade skett genom verksamhetsöverlåtelser.

Enligt HFD kan en överlåtelse av en fastighet inte anses vara en överlåtelse av en verksamhet bara på den grunden att den frivilliga skattskyldigheten går över på köparen i samband med förvärvet enligt 9 kap. 5 § ML. Det måste göras en helhetsbedömning av alla omständigheter i det enskilda fallet.

HFD har i ett tidigare mål ansett att en bestämmelse som enligt ordalydelsen är klar ska tillämpas. Detta följer av den skatterättsliga legalitetsprincipen. Det förhållandet att lagens förarbeten och det underliggande saksammanhanget talar mot denna innebörd kan inte föranleda åsidosättande av den klara lagregeln (RÅ 1999 not. 245).

4 Bedömning

4.1 Bakgrund

Skatteverket har hittills tillämpat mervärdesskattelagens regler på följande sätt. Överlåtelser och upplåtelser av fastigheter är undantagna från skatteplikt. En fastighetsägare som hyr ut lokaler till en hyresgäst som använder lokalerna i en verksamhet som medför skattskyldighet kan dock välja att bli beskattad för uthyrningen (s.k. frivillig skattskyldighet). Fastighetsägaren får då göra avdrag för ingående skatt som avser uthyrningen.

Om användning av fastigheten ändras efter det att avdraget har gjorts på så sätt att avdragsrätten minskar eller om fastigheten överlåts kan fastighetsägaren genom s.k. jämkning bli skyldig att betala tillbaka en viss del av den skatt som har dragits av. Utgångspunkten för jämkningen är att den ingående skatt som har dragits av proportioneras ut i lika stora delar över hela korrigeringstiden som är 10 år.

Om en fastighet som omfattas av frivillig skattskyldighet överlåts till någon som är skattskyldig och som fortsätter driva uthyrningsverksamheten vidare kan den nya ägaren ta över den tidigare ägarens skyldighet att jämka (s.k. verksamhetsöverlåtelse).

Om jämkningsskyldigheten tas över av den nya ägaren behöver den tidigare ägaren inte betala tillbaka någon tidigare avdragen ingående skatt vid överlåtelsen utan korrigeringstiden fortsätter i stället att löpa hos köparen. Om det efter överlåtelsen men under korrigeringstiden inträffar en sådan händelse som utlöser skyldighet att jämka är det den nya ägaren som blir återbetalningsskyldig för den tidigare avdragna ingående skatten.

HFD:s och EU-domstolens avgöranden har ändrat rättsläget när det gäller tillämpningen av den svenska lagstiftningen i fråga om jämkningsskyldigheten vid överlåtelse av fastighet. Bestämmelserna ska dock fortfarande tillämpas till sin ordalydelse om det ger parterna en fördel.

I det följande redovisas Skatteverkets bedömning i fråga om jämkningsskyldigheten dels vid renodlad fastighetsförsäljning och dels i samband med en verksamhetsöverlåtelse.

4.2 Försäljning av fastighet som omfattas av frivillig skattskyldighet utan samband med en verksamhetsöverlåtelse

Den svenska bestämmelsen i 8 a kap. 12 § ML om övertagande av säljarens rättighet och skyldighet att jämka avdrag för ingående skatt har bedömts vara oförenlig med mervärdesskattedirektivet vid försäljning av en fastighet som omfattas av frivillig skattskyldighet utan samband med verksamhetsöverlåtelse (HFD 2021 not. 26). Det innebär:

  • att köpare inte kan åläggas skyldighet att jämka säljarens avdrag för ingående skatt om köparen vid ett senare tillfälle ändrar användningen av fastigheten på så sätt att avdragsrätten minskar.

Bestämmelsen som till sin ordalydelse är klar ska dock tillämpas om den ger parterna en fördel. Eftersom det framgår av bestämmelsens ordalydelse att en skattskyldig köpare tar över skyldigheten att jämka avdrag för ingående skatt medför det att:

  • säljaren inte blir skyldig att jämka till följd av överlåtelsen enbart på den grunden att köparen inte kan åläggas jämkningsskyldighet enligt mervärdesskattedirektivet. Däremot är säljaren skyldig att jämka på grund av ändringar som inträffat under säljarens innehavstid,

  • köparen tar över rättigheten att jämka säljarens avdrag för ingående skatt, en rättighet som kan utnyttjas om köparen ändrar användningen av fastigheten på så sätt att avdragsrätten ökar.

4.3 Försäljning av en fastighet som omfattas av frivillig skattskyldighet i samband med en verksamhetsöverlåtelse

Den svenska bestämmelsen i 8 a kap. 12 § ML tillämpas även vid försäljning av fastigheter som omfattas av frivillig skattskyldighet i samband med en verksamhetsöverlåtelse. Vid försäljning av en fastighet som inte omfattas av frivillig skattskyldighet i samband med verksamhetsöverlåtelse tillämpas 8 a kap. 11 § ML.

Enligt mervärdesskattedirektivet, artikel 19, får medlemsstaterna anse att någon leverans av varor inte har ägt rum vid en verksamhetsöverlåtelse. Syftet med denna bestämmelse är att undvika att säljaren måste ta ut mervärdesskatt vid en överlåtelse av en verksamhet eller del av verksamhet som köparen ändå skulle ha fått tillbaka senare genom avdrag för ingående skatt. Köparen träder i stället in i säljarens ställe som om någon överlåtelse inte hade skett. Enligt Skatteverkets uppfattning bör detta även gälla rättighet och skyldighet att jämka avdrag för ingående skatt. En sådan överlåtelse av en investeringsvara i samband med överlåtelse av en verksamhet bör således inte innebära att avdragsrätten ändras för varan. Köparen ska fortsätta att använda investeringsvaran för transaktioner som medför rätt till avdrag. Någon skyldighet att jämka avdrag för ingående skatt uppkommer därmed inte vid överlåtelsen, d.v.s. verksamhetsöverlåtelsen är inte någon jämkningsgrundande händelse. På så sätt uppfylls syftet med avdragssystemet att säkerställa att den mervärdesskatt som den beskattningsbara personen ska betala eller har betalat inom ramen för all sin ekonomiska verksamhet inte till någon del belastar honom själv, förutsatt att nämnda verksamhet är mervärdesskattepliktig.

Genom att köparen vid en verksamhetsöverlåtelse träder in i säljarens ställe tar köparen också över rättigheter och skyldigheter att jämka avdrag. Det avdrag för ingående skatt som säljaren gjorde vid sitt förvärv av investeringsvaran kan betraktas som om avdraget gjordes av köparen. Om köparen vid ett senare tillfälle under korrigeringstiden kommer att använda investeringsvaran på sätt som medför att avdragsrätten minskar anser Skatteverket att det är förenligt med mervärdesskattedirektivet att köparen blir skyldig att jämka avdrag för ingående skatt. En sådan tolkning uppfyller syftet med justeringsmekanismen och neutralitetsprincipen eftersom avdraget för ingående skatt för investeringsvaran följer av hur varan används i en mervärdesskattepliktig verksamhet under hela korrigeringstiden.

Skatteverket anser därför att det bör vara förenligt med mervärdesskattedirektivet att med vissa inskränkningar tillämpa bestämmelsen i 8 a kap. 12 § ML vid en verksamhetsöverlåtelse som uppfyller villkoren i artikel 19 i mervärdesskattedirektivet. Det innebär:

  • att en skattskyldig köpare vid en sådan överlåtelse kan åläggas jämkningsskyldighet för säljarens avdrag för ingående skatt om köparen ändrar användningen av fastigheten på så sätt att avdragsrätten minskar,

  • att säljaren inte är skyldig att slutjämka på grund av ändringar i avdragsrätten som inträffat under säljarens innehavstid trots att det finns en skyldighet att göra det i bestämmelsen. Detta gäller eftersom överlåtelsen av fastigheten vid en verksamhetsöverlåtelse mervärdesskatterättligt inte ska ses som en leverans av en investeringsvara.

Bestämmelsen som till sin ordalydelse är klar ska dock tillämpas om det ger parterna en fördel. Det innebär:

  • att säljaren har rätt att slutjämka på grund av ändringar i avdragsrätten som inträffat under säljarens innehavstid,

  • att köparen inte blir skyldig att jämka avdrag på grund av förändringar som inträffat under säljarens innehavstid eftersom detta följer av bestämmelsens ordalydelse.

4.3.1 När är det fråga om en verksamhetsöverlåtelse vid försäljning av en fastighet som omfattas av frivillig skattskyldighet?

Det är inte tillräckligt för att anse en fastighetsförsäljning som en verksamhetsöverlåtelse bara på den grunden att den frivilliga skattskyldigheten går över på köparen i samband med förvärvet enligt 9 kap. 5 § ML. Den frivilliga skattskyldigheten övergår t.ex. även på en köpare som ska använda fastigheten för annat ändamål än säljaren, t.ex. uthyrning av bostäder. Det måste göras en helhetsbedömning av alla omständigheter i det enskilda fallet.

För att det ska anses vara en verksamhetsöverlåtelse måste flera olika omständigheter vara samtidigt uppfyllda. Det krävs att:

  • det är en verksamhet eller del därav som överlåts,

  • de överlåtna tillgångarna ska vara tillräckliga för att köparen ska kunna fortsätta att bedriva en självständig ekonomisk verksamhet,

  • att köparen ska ha rätt till avdrag för eller återbetalning av den skatt som skulle ha tagits ut på överlåtelsen,

  • att köparen ska ha en avsikt att fortsätta verksamheten efter överlåtelsen.

Vid bedömningen ska det läggas särskild vikt vid arten av den ekonomiska verksamhet som köparen ska fortsätta att bedriva. Det ska göras en helhetsbedömning av de omständigheter som kännetecknar överlåtelsen för att avgöra om denna omfattas av begreppet ”överföring av samtliga tillgångar”, i den mening som avses i mervärdesskattedirektivet. När det gäller uthyrningsverksamhet krävs det enbart innehav av en fastighet som hyrs ut för att anse att det bedrivs en uthyrningsverksamhet. Det krävs alltså inte särskilda anpassningar av lokaler eller särskild utrustning för den ekonomiska verksamheten.

För att en försäljning av en fastighet som omfattas av frivillig skattskyldighet ska anses ingå i en verksamhetsöverlåtelse ska även den skattepliktiga ekonomiska uthyrningsverksamhet som bedrivs i fastigheten ingå i överlåtelsen. Vid överlåtelse av en fastighet som omfattas av frivillig skattskyldig är det således en förutsättning att den frivilliga skattskyldigheten går över på köparen. Köparen måste dock också ha för avsikt att fortsätta uthyrningsverksamheten med frivillig skattskyldighet som den bedrevs hos säljaren. Enligt Skatteverkets uppfattning kan man anse att det finns en avsikt att fortsätta verksamheten i sådana fall där köparen inte omedelbart avvecklar den skattepliktiga uthyrningsverksamheten genom att t.ex. direkt efter förvärvet börja hyra ut fastigheten som bostäder eller börjar använda fastigheten i en egen verksamhet (jfr C-17/18, Mailat, punkten 25).

Enligt Skatteverkets uppfattning är ovanstående omständigheter tillräckliga för att köparen ska anses ha övertagit den skattepliktiga uthyrningsverksamheten i fastigheten. Köparen behöver således inte överta några andra delar av säljarens verksamhet såsom t.ex. personal, el-, försäkrings- eller förvaltningsavtal för att överlåtelsen av fastigheten ska anses ingå i en överlåtelse av verksamhet.

Som exempel på när en fastighetsförsäljning har skett i samband med en verksamhetsöverlåtelse kan bl.a. nämnas nedanstående situationer:

  • Köparen av fastigheten tar över den frivilliga skattskyldigheten och befintliga hyresavtal. Köparen fortsätter uthyrningen till de tidigare hyresgästerna.

  • Köparen av fastigheten tar över den frivilliga skattskyldigheten men säger upp eller omförhandlar hyresavtalen efter överlåtelsen. Köparen fortsätter dock uthyrningen, eller har för avsikt att hyra ut, med frivillig skattskyldighet till nya eller ursprungliga hyresgäster i samma lokaler.

För att kunna ålägga en köpare jämkningsskyldighet måste Skatteverket visa att fastigheten har överlåtits till köparen i samband med en verksamhetsöverlåtelse. Säljaren har däremot bevisbördan för att det är frågan om en verksamhetsöverlåtelse när det gäller att undgå skyldighet att slutjämka avdrag för ingående skatt för förändringar som inträffat under säljaren innehavstid.