Balans har sammanställt synpunkter från de senaste årens debatt om förväntningsgapet – dels från artiklar i tidningen, dels från litteratur i ämnet. Här presenteras ett axplock av sådant som anses öka förväntningsgapet och sådant som verkar i motsatt riktning. Noteras bör att det rör sig om åsikter och att diskussionen fortfarande i mycket är den samma idag som för 30 år sedan. Kanske beror det på att rollerna i grunden inte förändrats. Revision är fortfarande både en samhällsaffär och en affär i samhället.
Ökar gapet
Revisorerna inriktar sig allt för lite på att upptäcka förbiseenden och oegentligheter i företagens redovisning.
Revisorerna intygar inte att ett företag är livskraftigt trots att de skriver en ren revisionsberättelse.
Det förväntas ofta att revisorer ska ge allmänna synpunkter på exempelvis effektiviteten i affärsverksamheten. Men enligt gällande lagar och praxis är det inte revisorns uppgift att ge sådana synpunkter.
De utökade regelverken innebär att revisorerna mest ägnar sig åt formalia och annat som är lätt att pricka av.
Den tekniska komplexiteten har ökat och därmed har det blivit svårare för allmänheten att förstå redovisningshandlingar.
Revisorernas obegränsade skadeståndsansvar kan göra dem överdrivet försiktiga.
Det är ett dilemma för revisorerna att rådande regelverk står i konflikt med intressenternas prioriteringar. Dessutom står olika intressenters intressen i motsats till varandra.
Revisorn har informationsplikt gentemot intressenterna men tystnadsplikt gentemot de granskade företagen.
Minskar gapet
Utökad rapportering gör att man inser hur revisorn resonerat vid skrivandet av en ren respektive oren revisionsberättelse.
Revisorerna måste bättre förklara för marknaden vilken deras roll är – enligt lag, regler och praxis.
Svensk kod för bolagsstyrning ökar tydligheten kring avgränsningar mellan olika bolagsorgan – företagens styrelser inser att den har yttersta ansvaret för information i revisionsberättelsen.
Revisorerna kan på bolagsstämman berätta om intressanta revisionspunkter och hur diskussionerna gått med styrelsen.
Styrelsen bör ta större ansvar för revisorsvalet för att få revisorer med stor integritet. Individer som tydligt säger ifrån i svåra situationer.
Slopa dagens upphandlingssystem som pressar priset på revision då skulle revisorn få bättre betalt och därmed kunna ägna erfoderlig tid åt en bredare granskning.
Vågar den enskilde revisorn träda fram i strålkastarljuset och marknadsföra sig själv så marknadsför han eller hon på samma gång hela branschen.
Gapet minskas när god revisionssed på sikt utvecklas till att innefatta det intressenterna vill ha.